Förfäder

DET CEDERBERGSKA KYRKOHERDEPARET I RÖDDINGE

JOHAN DANIEL CEDERBERG, född i Lund 1808-05-13, död i Röddinge 1887-03-20, 78 år. Son till skomakarmästare CARL Johan CEDERBERG och CICILIA f. LUNDGREN.
Gift 1839-08-11 med
AUGUSTA Sophia Carolina ANGEL, född 1820-07-01 i Väraboda, Ryssby socken, Kronobergs län, dotter till handlanden GUSTAF Gabriel ANGEL och Johanna GUSTAVA, f. LAGERGREN. Augusta avled hos sin dotter, Ida Kellgren, i Norra Mellby prästgård 1890-08-04, 70 år gammal.

NÅGOT OM RÖDDINGEPARET
(Ur Clemens Cavallins bok: ”Barndoms- och släktminnen”)

Den gamla erfarenheten att motsatserna dragas till varandra och att speciellt olikhet makar emellan ingalunda utgör något hinder för ett gott äktenskap, besannades i rikt mått på paret Cederberg. De härstammade från olika landskap och samhällslager. Han var skåning och skomakarson, hon var småländska och hade adelsblod i ådrorna. Han var undersätsig och kraftigt byggd med stark, frisk hy. Anletet var icke egentligen fagert men öppet och tilltalande. Det prydligaste han ägde i sitt yttre, var nog det vackra, yviga håret och de väldiga, buskiga ögonbrynen, bägge sakerna klarvita på äldre dar.

Över dessa fysiska företräden var han själv icke litet stolt, och han vårdade dem på det omsorgsfullaste. Överhuvud var han rätt noga med sitt yttre, höll alltid sig prydlig och fin.

Till sitt väsen var han livlig, öppen och rättfram, något häftig, bullrande och burdus. Han tyckte om att uppträda bestämt och barskt, att hotfullt rynka sina stolta ögonbryn och slunga ut stränga blixtar ur de egentligen rätt godmodiga ögonen. Det hände då och då, att han fräste och pöste upp. För utomstående kunde han t o m förefalla bråkig och skrytsam. Invärtes var han dock vek, god och människovänlig samt verkligt anspråkslös och ödmjuk.

Fru Cederberg var däremot aristokratiskt lång, smärt och fin samt stilla i sitt sätt. Kände hon någon gång missnöje, gav hon detta luft, icke i starka ord och häftiga åbörder, utan endast med en liten spydighet, som lät mycket oskyldig men som träffade sitt mål och bet, precis där den skulle bita. Hon var vidare musikaliskt begåvad, både sjöng och spelade vackert och hanterade även pennan med talang – bl a skrev hon lyckad tillfällighetsvers.

Bakom hennes stillsamma yta bodde mycken kraft och bestämdhet, och fastän hon aktade sin man för högt för att på något vis vilja hålla honom under toffeln, lider det nog knappast tvivel, att hon kunnat göra det, om hon haft lust därtill. Som sannskyldig småländska var hon ytterst arbetsam och ordentlig. Själv spann hon både ull och lin till strumpor och kläder åt de många barnen. men aldrig hördes hon klaga över för mycket arbete.

Det rådde ordning och reda i den stora garderoben, där varje familjemedlem hade sin egen eller sina egna hängare med sitt namn på. Hon var mycket sparsam, medan hennes make ej saknade anlag för slöseri.

Bägge makarna voro varmt och uppriktigt fromma. Husandakten försummades aldrig. Allt gick i gammal god luthersk stil utan pjosk och utan dysterhet. I Röddinge växlade religionens innerlighet och allvar med glädje och munterhet utan att någondera delen ställde den andra i skuggan.

Man älskade musik, sång och poesi av såväl andlig som världslig art, man svärmade för naturen, särskilt för skogen och blommorna. Mycken ungdom sökte sig till Röddinge prästgård, som vid kritiska tillfällen kunde lämna nästan obegränsat utrymme. ”Den har guttaperkaväggar” sade man.

Johan Daniel var en stor barnavän och en utmärkt uppfostrare. Han tyckte om att se barn leka och roa sig och lade icke band på deras skämt och glam. I hans rum stod en gammal byrå, bland vars lådor det fanns en, som kallades den goda lådan. Här gömde han karameller och godsaker, och det torde ha varit svårt att avgöra, var glädjen var störst, hos givaren eller mottagarna.

År 1882 träffades kyrkoherden av ett slaganfall. Visserligen tillfrisknade han så småningom men blev aldrig helt återställd. Efter ett långsamt avtynande avled han i Röddinge prästgård, söndagen den 20 mars 1887 kl 6.30 fm, i en ålder av nära 79 år. Hans maka flyttade, efter nådaåret, till sin dotter Ida Kellgren i Norra Mellby prästgård, där hon dog den 4 augusti 1890 vid 70 års ålder

Deras 21 barn
01 ADLE 80 år, g m kyrkoherde Johan BRANDT, Borrby, Skåne, 13 barn
02 JOHANNA 1 år
03 HANS FREDRIK 75 år, g m Anna CEGRELL, Östersund, 6 barn
04 CARL 46 år, Svanhild SCHLYTER, Skåne
05 CHRISTINA 45 år, g m kyrkoherde Johan LEKSELL, Västerås, 8 barn
06 JOHAN 35 år, ogift, Borgholm
07 ALFRED 85 år, g 1 m Ester RYDSTRÖM, Karlskrona, 3 barn
g 2 m Anna RUNKRANTZ,
08 THEODOR 64 år, g m Malin DAHLBOM, Göteborg, 8 barn
09 IDA 70 år , g m kyrkoherde Per KELLGREN, N.Mellby Skåne, 5 barn
10 WALDEMAR 62 år, g m Maria CEGRELL, Vemmenhög, Skåne, 10 barn
11 GUNHILDA 4 mån
12 GUNHILDA 84 år, ogift, Vanstad, Skåne
13 SIGRID 66 år, g m lektor, prost. Jaakko PÄIVÄRINTA, Helsingfors, Finland, 6 barn
14 NATHANAEL 48 år, g m Alma DAHLSTRÖM, Söderåkra, Småland, 2 barn
15 DANIEL 9 mån
16 AUGUSTA 71 år, g m lektor Ragnar SCHLYTER, Karlskrona, 9 barn
17 JOHANNA 91 år, g m kyrkoherde Alfred ÅKERBLOM, Järvsö, HäIsingland, 6 barn
18 DANIEL 4 mån
19 WILHELM 2 år
20 ERNST 65 år, ogift, Östra Torp, Skåne
21 AXEL 76 år, g m Hildur GUNDERSEN, Göteborg